Ibland behöver hatet inte ens försöka. Tänk er att vara genetisk upphovsman/kvinna till de där ögon-tuttarna, indianfjädern, den halvutvecklade armen som sprider sig från kinden. För att inte tala om krabbklorna/fenorna?
Nynna på Narnialåten samtidigt som du ser en värld av äventyr vecklas ut framför dig. Svärdet ligger i snällt i städet som det står EXCALIBUR på, samtidigt som det blinkar suggestivt mot slottet som bara är två ynka torn med en liten mur mellan. Känn äventyrets vingslag! Känn hur det fläktar i håret när du zoomar runt på din lilla matta,ditt vidrigt oproportionerliga panterhuvud, din lilla hatt, ditt tomtebloss. Som C.S Lewis skaldade: "Vi är vad vi tror vi är"
Mer Godis på gång! Hatfannet Stef G hittade de här mysiga Kunntry Bearzzen i sin ateljékompis byrålådor. Självklart är det livslusten de flesta kan ha ett problem med här. Jag blir i alla fall provocerad av all livslust vi ser på bilden, inklusive hans tomma campingblick. På småsnasket under är det mörkare scener som spelas upp. Muskler visas upp på stranden, och hans galna jakt efter slickepinnen. Herre gud.
Den här gången har vi en levande slushiemugg, med extraoridinärt mänskliga ben som kontrasterar till den i övrigt cartooniga stilen. Medan han framför celebra rörelser tillängnade livet passar han på att utifrån smaksätta sitt innehåll av krossad is.
Här ser vi en levande godispåse av guld, med flexibla lemmar av polkagris. Det jag hatar mest med den här figuren är inte den enorma sammanvuxna framtanden, gullnäsan eller dubbelögat, det är fluffknappen på kepsen, vem fan har fluff på kepsen?
Hej! Jag börjar min gästbloggning med den här bilden på antropomorfism möter the Sims 3, shidd vilket jävla spel det skulle bli! /Hanna P
En liten sommarhälsning från Knut Larsson i Moskva. Det är i princip ingenting som funkar här. Katten är i helvetet, och tittar vädjande på oss att rädda den från dess lidande.
Lite högklassig italiensk tivolikonst här. Pluspoäng för att de använde oljefärger och inte de där otäcka färgsprutorna.
Såhär roligt kan det bli när man storstädar och kollar igenom gamla skissböcker. Jag tror min bror är skyldig till denhär, men när man tittar närmare så har han mycket att stå till svars för. De skojiga snabelskorna, de luddiga händerna, den lilla tofsen (eller framifrånmohikan?) och framför allt det milda ansiktet. Herre min je.
Denna godbit blev inskickad av Henrik Söderström. Henrik hälsar: en fotograferades på Ivar Vidfamnes gata i Aspudden och är alltså kritad på trottoaren om det inte syns (kritburken är liasom placerad i gubbens hand också). Det var något med de där pliriga grisögonen och den blonda snorbromsen som fick mig att känna ett intensivt hat.
Hittade den här godbiten på en loppis precis. Det finns mycket som talar för den, framför allt den vilt njutningslystna posen, och hängselknäppet som visar att han är en man av leisure n' pleasure. Och ohämmat livsnjuteri är någonting som verkligen har en plats här.
Från en badplats i Farsta. Ohyggligt.
